Assia Djebar om sig själv

 

 

Ständigt Nobelprisaktuella Assia Djebar har firat 50 år som författare. Fortfarande ställer hon de algeriska kvinnornas situation och det koloniala förtrycket i centrum. Men i sin senaste roman utgår hon helt från egna erfarenheter.

Assia Djebars senaste roman har ännu inget svenskt namn. Rakt översatt skulle den heta "Ingenstans i min faders hus". "Nulle part dans la maison de mon père" kom ut i Frankrike 2007 och markerar ett brott i författarinnans omfattande produktion. Hon beskriver boken som sin första helt självbiografiska roman. Nästa år ges den ut i Sverige.
Sedan 2001 bor och arbetar Assia Djebar i USA. Idén till den nya romanen kom till henne en morgon när hon läste tidningen i sin lägenhet i New York. Men bakgrunden till den historia hon berättar sträcker sig 60 år tillbaka i tiden; till det koloniala Algeriet och till den unga Assia Djebars försök att ta sitt liv.
- I New York Times fanns en bild på en 16-årig flicka som tagit sitt liv i en självmordsattack. Jag tittade på bilden och började tänka. Först dröjde tankarna vid vad som hänt - vid den politiska aspekten av att en flicka blivit självmordsbombare. Jag tänkte att nu har de intellektuella i den muslimska världen något att diskutera. Sedan förstod jag att det snarare var flickan och hennes ungdom jag betraktade. Då började jag minnas, säger Assia Djebar.
Berättelse om dubbla kulturer
Mellan den palestinska flickan och den Assia Djebar som försökte ta sitt liv skiljer bara ett år i ålder. Det återuppväckta minnet av självmordsförsöket var starkt. Assia Djebar berättar att hon började skaka där hon satt vid sitt morgonkaffe. Trots det förhåller hon sig till den allvarliga händelsen med humor och en imponerande distans, som om hennes 17-åriga jags försök att ta sitt liv verkligen bara var romanstoff. Hon skrattar när hon berättar om den hemliga kärlekshistoria som slutade med att hon kastade sig framför en spårvagn.
- Det är väldigt banalt egentligen. Det var första gången jag bråkade med vad man kanske kan kalla en älskare. Vårt förhållande var oskyldigt, en kyss kanske, vi tog promenander tillsammans när mina föräldrar trodde att jag var på biblioteket. För mig var tjusningen i förhållandet att kunna gå till ställen jag inte kunde gå till själv. När han försökte ge mig en order sårade han min stolthet och jag blev rasande på mig själv för min dumhet. I mina ögon tog jag en ofantlig risk. Att min far eller någon av hans vänner skulle ha fått reda på vårt förhållande hade inneburit en katastrof.
Förtryckta kvinnors röst
Sedan sin debutroman "La Soif" (1957) har Assia Djebar gett röst åt de kvinnor som står med ena foten svävande i västerlandets förhållandevis fria värld och den andra fast i den traditionella muslimska familjens patrialkala heirarki. Med åren har hon allt mer kommit att intressera sig för Algeriets och den arabiska världens historia. I "L'amour, la fantasia", på svenska 2003 under titeln "Kärleken, kriget", skriver hon om Algeriets kvinnliga motstådskämpar, från den franska invasionen på 1830-talet till befrielsekriget på 1950- och 60-talen. I berättelsen återfinns episoden med spårvagnen, men i tidigare romaner har hon förhållit sig till det självupplevda stoffet på ett annat sätt.
- Jag har ingen fast struktur när jag skriver, jag anpassar mig efter ämnet. Samtidigt vet jag vad jag vill berätta. Det är saker jag har genomlevt eller fått berättade för mig - det vill säga från livet. Men genom att förlägga dessa historier till en fiktion har de blivit tydligare, säger Assia Djebar.
Självbiografiskt stoff
Den självbiografiska metod hon använt i sin senaste roman verkar snarare vara ett resultat av en vilja att förstå sig själv och sin omgivning än en på förhand uttalad ambition.
- Normalt sett använder jag självbiografiska element, men ordnade på ett annat sätt. Den här gången har jag beskrivit en sak i taget och det är för att återuppleva dem. Först när man återupplever sina minnen kan man knyta samman händelserna med de drivkrafter som ligger bakom dem.

 

Carl Cato/TT Spektra

Fakta

Fakta Assia Djebar

+ Namnet: Assia Djebar är en pseudonym. Hennes riktiga namn är Fatima-Zohra Imalayen.
+ Född: 1936 i Cherchell utanför Alger.
+ Skolan: Fadern var fransklärare och gav sin dotter en modern utbildning på en blandad pojk- och flickskola i Alger. Gick ut gymnasiet i Paris med toppbetyg och blev den första algeriska kvinna som kom in på elitskolan ...cole Normale Supérieure där storheter som Sartre och Louis Bergson studerat.
+ Bor: I New York där hon arbetar som professor i franska och francophonie vid New York University.
+ Utmärkelser: Har fått flera prestigefyllda litterära pris som Prix Yourcenar och De tyska bokhandlarnas fredspris. Är medlem av Kungliga belgiska akademin för det franska språket och sedan 2006 invald i Franska akademien.

 

Fakta/Djebars böcker och filmer

+ Böcker: Assia Djebar debuterade som författare vid 21 års ålder med "La Soif". En roman som väckte stor uppmärksamhetoch jämfördes med Françoise Sagans "Bonjour tristesse". Hon har skrivit 20-talet romner och novellsamlingar.
+ Tre finns översatta till svenska: "Ett fängelse så stort" ("Vaste est la prison"). "Kärleken, kriget: en algerisk mosaik" ("L'amour, la fantasia"), "Sultanbrudens skugga" ("Ombre sultane").
+ Nya romanen "Nulle part dans la maison de mon père" förväntas på svenska hösten 2009.
+ Filmer: Assia Djebar gjorde en lång paus i sitt skrivande och var på 70-talet verksam som filmare. Hon har gjort flera filmer som "La Nouba des femmes du Mont Chenoua", som belönades med Kritikerpriset vid Venedigs filmfestival 1979, och "La Zerda et le chants de l'oubli".